Filmen var bra eftersom man kunde se personerna och Signe berätta inte lika mycket om sig och sina känslor. Men den var dålig för man kunde inte se alla personer och allting hände inte som de hände i boken. Boken var lite dålig för att Signe berätta mycket om sig själv och då tröttna man på henne. Men boken var ändå bra på ett annat sätt. Författaren beskriver mycket och man kunde se det framför sig.
Man kunde inte se Sagas pappa på filmen. Men jag tror att det skulle bli roligare om hennes pappa skulle vara med i filmen. Men det är ändå bra att han inte är med i filmen. Föe då skulle man ha koll på flera personer och filmen skulle kanske vara längre och då skulle man tröttna på filmen.
Filmen var bra eftersom man kan se allt som händer och hur personerna ser ut. Man kan se hur de tänker och känner sig, genom utseendet. Men boken var också bra. Man vet hela tiden hur Signe känner sig. Det är bra för hon är huvudpersonen. Så man måste veta hur hon tycker och tänker.